Fågellivet på Stora Karlsö och arterna du kan se

Hem / Stora Karlsö

På Stora Karlsö finns ett av Östersjöns mest kända fågelberg med stora kolonier av sillgrissla och tordmule. Området har haft skyddsstatus sedan slutet av 1800-talet och förvaltas i dag som naturreservat via Länsstyrelsen i Gotlands län. Ön är ett av de mest välbesökta utflyktsmålen för fågelskådning på Gotland. Vid ett besök på ön ger observationsplatserna längs västsidan bra sikt tidigt under morgontimmarna innan solen ger motljus över havet.

Besök Stora Karlsö

Kort fakta om Stora Karlsös fågelliv

  • Skyddsstatus: Skyddat sedan 1880, i dag klassat som naturreservat och Natura 2000-område.
  • Vanliga arter: Tordmule och sillgrissla hör till de mest framträdande arterna på klipporna.
  • Bestånd: Både tordmule och sillgrissla räknas i tusentals häckande par på klipphyllorna och i rasbranterna.
  • Häckningsperiod för alkor: Sträcker sig i regel från maj till slutet av juli.

Vilka fåglar häckar på Stora Karlsö?

Öns branta kalkstensklippor erbjuder skyddade boplatser för alkfåglar mot markbundna rovdjur. Med anpassade fagelkikare går det att studera fågellivet på avstånd utan att störa kolonierna. Under häckningssäsongen hörs rop och intensiva vingslag längs branterna. På de smala klipphyllorna samlas fåglarna tätt intill varandra mot bergväggen.

Sillgrissla och tordmule

Tordmulen (Alca torda) är en av öns mest talrika arter enligt Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB. Fågeln känns igen på sin djupa, mörka näbb med ljusa tvärlinjer. Den placerar ofta sitt bo djupt inne i bergets sprickor eller under stenar i rasbranterna.

Sillgrisslan (Uria aalge) häckar i stora antal på öppna klippavsatser på Karlsöns västra sida. Arten bygger inget traditionellt rede utan lägger sitt enda ägg direkt på berghällen. Äggets spetsiga form minskar risken att det rullar över kanten vid rörelser i kolonin. Både sillgrisslor och tordmular söker föda genom att dyka efter småfisk som tobis och skarpsill, där vingarna används för att ta sig fram under vattnet.

Klipphoppet under sommaren

Mot slutet av juni och i början av juli brukar sillgrissleungarna lämna sina boplatser i skymningen. De kastar sig ut från klippbranterna innan flygförmågan är fullt utvecklad. Hanarna väntar i vattnet nedanför för att kalla till sig ungen och simma ut till havs, där ungarna matas vidare under den första tiden.

Fler arter på ön

Förutom alkorna finns flera andra fågelarter representerade på Stora Karlsö:

  • Ejder och svärta: Väljer ofta boplatser i skydd av låg vegetation och enbuskar.
  • Tobisgrissla: Ses i mindre grupper och trivs i blockterräng nära vattenlinjen.
  • Småfåglar: I buskage och lundar häckar bland annat näktergal, hämpling, törnskata och halsbandsflugsnappare.
  • Rovfåglar: Pilgrimsfalk och havsörn syns med jämna mellanrum spana över klippbranten och havet.

Så följs fågelbestånden upp

Arbetet med att följa fågellivet på Stora Karlsö sker via regelbundna inventeringar av fasta provytor. Forskare och inventerare räknar häckande par och ruvande fåglar vid bestämda tidpunkter för att få jämförbara data över tid.

Ringmärkning och studier av havsfåglar har pågått på ön under mycket lång tid. Verksamheten ger kunskap om fåglarnas livslängd, reproduktion och födoval. Observationer och fältdata samlas löpande in och rapporteras in till öppna databaser som Artportalen.

Bästa tiden för ett besök

Reguljära turer till Stora Karlsö går med båt från Klintehamn under sommarhalvåret, från maj till slutet av augusti. Fågellivet skiftar karaktär under månaderna:

  1. Maj: Alkorna anländer till klipporna och etablerar revir samtidigt som kustfåglarna inleder ruvningen.
  2. Juni: Kläckningen börjar och föräldrarna flyger i skytteltrafik med fångad småfisk till ungarna.
  3. Juli:Ungarna lämnar hyllorna och tar sig ut till havs i sällskap med de vuxna fåglarna.
  4. Augusti: Många alkor har lämnat klippväggarna och intresset riktas i stället mot rastande flyttfåglar och rovfåglar.

Kikare och utrustning för klippbranter

Avståndet ner till fågelhyllorna och ljuset över vattnet ställer vissa krav på utrustningen. En kikare med 8x eller 10x förstoring och 42 mm linsdiameter ger en stabil och klar bild från de markerade stigarna och utsiktsplatserna.

Vill du studera detaljer i fåglarnas fjäderdräkt eller följa ringmärkta individer på avstånd är en tubkikare ett bra komplement. På blåsiga klippkrön ger ett stabilt stativ med låg tyngdpunkt tryggare observationer. Ett tips i blåst är att hänga en väska som extra motvikt under stativet. Välj gärna vädertätad optik som tål fuktig havsluft och vind.

Fler fågellokaler i närheten

Ett besök på Stora Karlsö kan med fördel kombineras med andra fågelmiljöer på Gotland. Platser som Hoburgen på södra udden, Östergarnslandet och Västergarns utholme ger fina möjligheter att observera såväl rastande vadare som tättingar under flyttningen. Den ideella organisationen BirdLife Sverige sammanställer regelbundet rapporter om fågelbeståndens utveckling i landet.